Egotripp

Senast redigerad 23 augusti 2013.

Det är omöjligt att inte titta i backspegeln då och då för att jämföra sig själv.

I tonåren grundlade jag ett intresse som jag fortfarande håller vid liv (om än mer abstrakt) - flyg och motorer. Denna bild är tagen på vårt hyrda sommarställe i Sjörödjan öster om Eksjö.  Motorn i planet är en DC Merlin, en 0,8 cc diesel - jag har den kvar och den går utmärkt, bara man får tag på bränsle - fotogen, ricinolja och eter i lika delar (en blandning som numera klassas som klart hälsovådlig om inte livsfarlig). Modellen byggde jag nog från någon ritning från Aeromodeller Plans Service. Man kan förstås inte utesluta att den kom som byggsats, köpt hos Arlén & Frummerin i Halmstad; men i allmänhet köpte jag ritningarna från England och materialet, alltså balsa och sidenklädsel för vingarna, hos A&F. Någon i familjen, förmodligen broder Mats, tog bilden omkring år 1960; den skannades nyligen av broder Anders.

Motorn är närmare femtio år gammal vid det här laget men den startar fortfarande hur snällt som helst. Den provkördes på landet så sent som i måndags (den 15 augusti) tillsammans med sin storebror, AM 15. Det är ett särskilt ljud kring dessa små dieselmotorer, därtill en särskild doft av bränd ricinolja. Ljuddämpare är inte att tänka på, eftersom de när de är kalla bara startar efter att ha snapsats genom avgasöppningen. Dessa motorer är de enda kolvmotorer med explosionständning som är helt oberoende av elström för att starta och gå: det enda som behövs är bränslet och ett starkt pekfinger (man startar motorn genom att slå till propellern).

I slutet av april 1966 tog jag studenten vid Högre allmänna läroverket i Halmstad, latinlinjens helklassiska gren. Inte oväntat bestod klassen av fjorton vackra flickor och tre lite lunsiga grabbar. Detta är klassporträttet. Jag står i bakersta raden som nr tre från vänster och försöker se mogen ut - studentexamen kallades också "mogenhetsexamen" och korrekt tilltal till en yngling med nytagen studentexamen var "kandidaten". På den tiden herrar lade bort titlarna och drack duskål med varandra var det alltid den äldste studenten som föreslog titelbortläggningen, varför det var mycket viktigt att presentera sig med namn och examensår: "Hans Aili, 66", alltså.

Ungefär samtidigt togs detta porträtt av en förhoppningsfull intellektuell. Lytton Strachey eller Ernest Hemingway?

Fem och ett halvt år senare var jag fil. mag. i engelska, latin och grekiska och gjorde vapenfri tjänst hos landsantikvarien i kristianstad. Hösten 1971 tog min kompis Per denna bild av mig - en mängd drömmar som aldrig fullbordades.

Fyrtio år efter studenten var jag prefekt för institutionen för orientaliska språk, Stockholms universitet. Mitt officiella porträtt, taget i arbetsrummet.

Sedan dess har inte mycket förändrats ...

Skapad 6 februari 2011