Hem

Första världskriget

 

Redigerad 11 april 2016

 

Kriget som blodig verklighet är sedan länge förbi men dess spår finns inte bara i Europas geografi och historia utan som en fysisk verklighet i de landskap där det bedrevs. Den landsväg som syns som vinjett här ovanför är en gammal romersk härväg. Julius Caesars legioner kan ha marscherat på den när den ännu bara var en stig (härvägen själv är av senare daturm).

 

Vägen går mellan den lilla franska staden Albert,  genom en rad byar och slutar i en annan liten stad vid namn Bapaume.

 

Under Sommeoffensiven sommaren och hösten 1917 gjorde trupper från de brittiska öarna, Kanada och Australien våldsamma försök att nå fram till Bapaume, medan tyskarna svarade med rasande motattacker.

 

Offensiven inleddes tio minuter för tidigt den 1 juli med en våldsam minsprängning söder om byn La Boiselle. Dess spår finns kvar i form av The Lochnagar Crater (till vänster i landskapet lite utanför bilden), en osannolikt djup trattformad grop belägen på en åskam med perfekt utsikt mot de allierades forna linjer.

 

De allierade soldaterna marscherade upp från Albert, där kyrkan med dess slokande ängel på spiran blev en av de sista större byggnader en del av dem fick se. Längs vägen finns stora och små minnesmärken efter de allierade divisioner (tre australiensiska) som kämpade här från juli till november. Till höger, långt bort i diset kunde jag skymta det kanske största men också mest tragiska av de allierades minnesmärken (i hård konkurrens med det franska Ossuariet i Verdun och det brittiska i Flandern som kallas Tyne Cot), nämligen de försvunnas monument i Thiepval.

 

Vid vägen finns också monumentet över det allra första försöket att avgöra en strid med hjälp av stridsvagnar.

 

Jag tog bilden från en av de små landsvägar som löper åt sydöst, bort från stora landsvägen. I bildens vänstra kant syns byn Pozières. De allierade kom nästan fram till platsen där jag stod, men inte riktigt.

 

Det är ett väldigt vackert och storslaget jordbrukslandskap med långa svepande åsar och byar och städer som gömmer sig nere i dalarna. Man kör längs med en ås, ser spetsen på ett kyrkton i fjärran och dyker plötsligt ner i en liten by, där hela bebyggelsen uppenbarligen är från 1920-talet eller yngre. Av förkrigsbebyggelsen finns knappt ett spår kvar.

 

Idag är krigets kvardröjande närvaro därför både skrämmande och lockande.

 

17 januari 2019 - det börjar bli dags att författa den där stora artikeln om augusti 1914. Jag har läst Winston Churchills stora självbiografiska bokserie om kriget, Mosiers mördande kritik av de västallierades inkompetens (och stora beundran för tyskarnas taktiska överlägsenhet), Edward Spears sjävbiografiska anteckningar om sin verksamhet som förbindelseofficer mellan BEF och franska V armén  (Liaison 1914), John Terraines monografi om slaget vid Mons, Bernard Schneitzlers Les erreurs stratégiques pendant la Première Guerre mondiale, för att inte tala om Jan-Olof Olssons Den okände soldaten (som en gång skapade mitt intresse). Men det är svårt att säga att jag blev klokare. 

 

 

 

Personer i krig

 

En sak som ständigt fascinerar mig är berättelser om och av dem som inte deltog som stridande men upplevde krigets okrigiska vardag. Om de inte var stabsofficerare var de ofta kvinnor med fantastiska levnadsöden. Gamla officerare skriver alltid mycket vänligt om kollegor och chefer. Edward Spears (Liason 1914) är ett typiskt exempel, eftersom han mötte väldigt många franska officerare, främst i V armén, och ger dem allesammans överord för vänlighet, charm, intelligens med flera egenskaper. Att han sedan konstaterar deras tillkortakommanden som militärer i strid är en annan sak, tycks det ...

 

Kvinnorna var av en annan kaliber. Läs till exempel den dagbok som den vitryska furstinnan Marie "Missie" Vassiltchikov förde i Tyskland under hela andra världskriget - på engelska! Först tjänstgjorde hon på USA:s ambassad, sedan på tyska Auswärtiges Amt och tillhörde den krets vars medlemmar avrättades efter attentatet mot Hitler. Hon överlevde kriget, gifte sig och fick barn. Sonen gav ut dagboken långt senare. Det är i hög grad högadelns öden hon nämner: dess grabbar gick i krig på den sida där de befann sig. Två Blücherättlingar, händelsevis bosatta i England, stred på brittiska sidan. På något sätt höll Missie koll på allesammans och antecknar deras öden helt opartiskt.

 

Eller Lady Hermione Ranfurly, som inte fick lov att följa med sin make till kriget i Egypten, därför att han tillhörde fel slags regemente (Yeoman-förbandens officerare fick inte ta med hustrur, vilket officerare i reguljära regementen fick). Lady Hermione for ut i alla fall och etablerade sig som sekreterare åt general Henry Maitland Wilson, som hon ständigt kallar "Jumbo". Detta under ständiga hot om utvisning från krigsskådeplatsen - hon skickades till Sydafrika men återkom till Egypten och Palestina på lånade pengar. En sovjetisk diplomat försökte sätta sig på henne med några nedlåtande kommentarer om bortskämda aristokrater - hon hade på tungan att svara som sanningen var: att hon försörjt sig med eget arbete sedan hon var sjutton. Ett annat sympatiskt drag är att hon ogillade general Montgomery hela tiden (han och Patton var enorma krigsprimadonnor, vilket hon genomskådade) men är desto mer berömmande mot general Wavell. Och mot Jumbo.

 

Eller Martha Gellhorn, som till skillnad från Ernest Hemingway inte fick resa till Europa som krigskorrespondent. Hon for i alla fall, som sjuksköterska, och blev mycket riktigt korrespondent. Och - det kan jag försäkra - en av de allra bästa. Hennes reportageserie börjar i inbördeskrigets Spanien, fortsätter i vinterkrigets Finland och slutar i Vietnam.

 

Aktuell information

 

Senaste redigering:  17 april   2019. 

 

Bibliografin uppdaterad 17 april 2019.

 

Länken ARCHIVE går till mitt publikationsarkiv, där jag efter hand kommer att lägga ut pdf-filer av artiklar jag skrivit under åren. De är ofta svåråtkomliga i tryckt skick, dessutom vill jag gärna revidera dem en smula genom att rätta fel eller lägga till nya detaljer. Fem artiklar med vetenskapliga ambitioner ligger nu på plats, därtill ett verk med grammatisk inriktning, som jag tror att latinstudenter kan ha nytta av. En till kommer så småningom..

 

Under år 2018 arbetade jag med att avsluta översättningen av Petrus Artedis Ichthyologia. Manuset är nu hos redaktören och ska därefter till vetenskaplig granskning innan det är dags för tryckning. Allting tar sin tid!

 

Jag har dessutom nyss översatt Petrus Artedis lilla skrift Catalogus piscium maris Baltici (Katalog över Östersjöns fiskar) till engelska. Ted Pietsch skriver inledning och kommentarer så får vi se var det hela kommer ut.

 

Baebius Italicus märkliga översättning eller omarbetning av Homeros Iliad, känd eller ökänd som Ilias Latina, står på tur. När jag presenterade det hela vid filologkongressen i Göteborg våren 2018 menade den församlade sakkunskapen att en versöversättning vore bättre än en prosadito och så får det bli.

 

Under länken Tolkien ovan har jag inlett en diskussion om ett par märkliga episoder i The Fellowship of the Ring, nu på engelska (så slipper jag fundera över svenska namnformer och dylikt).

 

Ett par saker jag funderat över är för det första de två slagen om Atlanten, 1917 och 1941 till 1943. Jag skriver på en artikel om detta men känner att den mest liknar en snusförnuftig skoluppsats. 

 

Detsamma gäller den artikel jag just nu kämpar med, den om slagskeppen - the Dreadnoughts - och deras glansålder 1906 till 1945. Dessa jättelika, tungt beväpnade och bepansrade havsvidunder var prestigeobjekt för många nationer men deras insatser under krigen stod inte i proportion til de kostnader de skapade. Det finns så oändligt mycket skrivet om 1900-talets krig och vapen att man oundvikligen drabbas av mindervärdeskomplex när man själv ger sig i kast med att behandla någon aspekt av kriget. Men jag tror ändå att jag har något att säga, så en vacker dag sitter artikeln där...

 

Om någon vill kommentera det jag skriver går det bra att skicka kommentarer till:

 

michi@hansaili.se

 

Den nya hemsidan övertar bara delvis innehållet på den gamla sidan - det får ligga kvar som ett fossil och nås via en särskild länk.

 

Sådana artiklar jag fortfarande vill stå kommer jag att flytta över till denna nyare sida, men först efter bearbetning. Ett par artiklar är redan på plats under länken KRIG.

 

BIBLIOGRAFIN är i pdf-format och hålls ständigt aktuell, allteftersom jag köper nya böcker eller får dem i present av familjen.

 

Alla bilder som visas på min hemsida är mina egna.

 

Om någon vill låna text eller bilder för egna syften vore jag tacksam om jag nämndes som upphovsman!