Hans Aili Hemsida

12 juni  2017

Fronten vid Isonzo och Caporetto

Våren 2016 fick jag äntligen chansen att besöka floden Isonzo, där italienarna och österrikarna slogs förtvivlat och italienarna gjorde inte mindre än elva fruktlösa försök att besegra österrikarna, innan dessa med tysk hjälp, i det slag som fått namn efter staden Caporetto (nu Kobarid i Slovenien) obönhörligen knäckte den italienska armén och drev fronten ända tillbaka till floden Piave. Denna del av fronten har intresserat mig ända sedan jag läste F.J. Nordstedts roman Caporetto (1972). Jan-Olof Olssons framställning i Den okände soldaten (1965) bidrog naturligtvis också. På krigsmuseet i Kobarid hittade jag en utomordentlig guidebok över fronten och alla slagen, nämligen Mario Simić, Auf den Spuren der Isonzofront (2004 - översatt från slovenskan). För första gången läser jag en bok som utrustats med ordentliga, perfekt färglagda och informativa kartor. På pärmarnas insidor finns en karta över Europa före första världskriget och en över Europa efter första värdskriget: båda är hämtade från ett tyskt kartverk, Putzger, Historischer Weltatlas, Berlin 2001. Dessutom är beskrivningen av varje enskild offensiv rikt illustrerad med kartor och foton.

Isonzo (se ovan) är idag en glad liten flod eller bäck med kristallklart, turkos vatten. Det var naturligtvis inte i bäckfåran som frontlinjen gick - den gick högt upp i de juliska alperna, eftersom italienare och österrikare slogs om kontrollen över bergskammarna och utsikten ner i nästa dalgång. Där uppe finns otaliga rester kvar av kriget, men man bör nog vara alpinist och försedd med rätt kläder och utrustning för att komma dit up och tillbaka igen med livet i behåll. Jag får nöja mig med böckerna och foton från dalen.

Caporetto än anspråkslös liten stad vid en glad liten flod. Annat var det för hundra år sedan. Museet i Kobarid ger en utmärkt presentation av de tolv slagen och krigets vedermödor högt upp i bergen.